Jag slits mellan tankarna att du inte men ändå gör.
Det är som två världar, du uteblir men också rör.
Så svårt det är för mig att liksom lite kunna förstå.
Att ens nalkas din kärlek, var är den då?
Ett helande som uteblir och den sorg som gror.
Ett helande som blir verkligt och en glädje till den som tror.
Finns det vissa som är utvalda att gå nära din realitet?
Finns det vissa som du lämnar till en annan verklighet?
Jag ropar och jag frågar i ett blandat känsloliv.
Hur du tänker du min Gud, ett svar på min fråga giv.
Du är större än mina tankar och har andra vägar än mig.
Men låt mig ana din vilja, så jag kan lita helt på dig.
2013-03-20
