En försiktig viskning

I en försiktig viskning,
I en förbluffande storm.
I den vardagliga stunden,
I en annorlunda form.
Han närmar sig långsamt,
Han ger sig till känna.
Han sträcker ut handen,
Han pekar mot denna.
En förväntan av under,
En rädsla, en tillit.
En förtröstran på Honom,
Ögonen framåt på vattnet dit.
Kan vi liksom Petrus,
Kliva över vår kant.
Våga lita på Jesus,
För vi tror det är sant.
Han sträcker sig mot oss,
Titta upp, var beredd.
Han vill du ska vara,
Fylld av frid, inte rädd.
En andetag åt gången,
Ett steg och sen nästa.
En tro på honom,
Det är det bästa.

2014-05-21

Ynkliga

Vi är såpass ynkliga,
Ett släkte utan kontroll.
Vi vill oss själva ingen mer,
En egoism utan koll.
Vi gör försök till rättvisa,
Men misslyckas med våld.
Vi låter oss tro att allt är bra,
Men egentligen är själen såld.
Skrik och klagan, jag har rätt,
Rubba ej min värld.
En bitterhet i hjärtat finns,
Ett förlåt du ej är värd.
Jag bryter trenden, vänder mig om,
Jag vill ju något mer.
Till Jesus går jag, kärlekens källa,
Han människans inre ser.
Helar och upprättar,
Anledningen till min andning.
Så tacksam för ett liv i ljus,
En levande förvandling.

2014-05-19

Fast

Fast i händerna på de som gör,
Vi är slavar i denna tid.
Låtsas som om det inte berör,
Tror det ger oss inre frid.
Den egna viljan vi ger bort,
Sänker rösten, ler.
Vår protest hålls kort,
Vill annat, tittar ner.
Intalar oss att inget är fel,
När vi jagar efter luft.
Istället vill vi bara ha mer.
Lägger bort allt sunt förnuft.
Så skönt det kan vara att stänga av,
Men vad är priset för det.
Inbilla sig att man inte är slav,
Leva ett liv i fögänglighet.
Gud ge mig styrka att så emot,
Denna osannolika kraften.
Av konsumismens verkliga hot,
Låt det ej ta mig makten.