Ett liv i överlåtelse
Ett bortlagt jag.
En annan förståelse.
För världen idag.
Med blick för något mer.
Med salighet inom.
Inte bara det vi ser.
Utan en andlighet bortom.
Inte alltid enkelt.
Och ibland väldigt lätt.
Men ständigt aktuellt.
Ja heligt på nåt sätt.
Ett lärljungaliv vi lever.
I kärlek och trygghet.
Allt efter den nåd Jesus giver.
Ett överlåtet liv, en självklarhet.
Gör mig fri
Fri från mig själv
Fyll mig av dig
Inte av mig
Gör mig fri
Fri från mig själv
Rensa ut allt skit
Jesus kom hit
In i mitt hjärta
Ta bort min smärta
Ta bort alla orena andar
Alla onda tankar
Gör mig fri
Fri från mig själv
Fyll mig med sanning,
Med kärlek,
Med hopp,
Och med din helige Ande.
Gör mig fri
Hur fruktansvärt var det inte,
När du utplånade all min synd.
Förföljd, slagen, bespottad och pinad.
Upphängd på korset, genomträngd av spikar och lämnad.
Död för din kärlek, hatad av dina barn, med en kropp som slets sönder.
Välplanerat men oförståeligt bevisar du din kärlek då du dör för våra skulder.
Så svårt att tro på, så svårt att ta in.
Men ändock en verklighet, din kärlek blir min.
Tack för din sanning, ditt kors och uppståndelse.
Tack för mitt liv, min tjänst och förlåtelse.
För hur underbart är det inte,
När du utplånar all min synd.
Jag kan inte förstå,
Varför du säger så till mig.
Du talar genom andra,
Men jag är säker det är från dig.
Dock känns det så långt borta,
Som en omöjlighet.
För jag känner mig för väl,
Det är ingen hemlighet.
Jag failar i karaktär,
Jag faller gång på gång.
Jag misslyckas med min vilja,
Att leva som en lovsång.
Ynklig är jag,
Svag och liten.
Stora drömmar ingen verklighet,
Min tro är sliten.
Jag har så svårt att förstå,
Men ändå står jag här.
Använd mig Gud,
Jag ett villigt hjärta bär.
2016-06-30
Var inte rädd, det sägs ju gång på gång.
Men ändå kryper rädslan nära, på vägen som är trång.
Som om den vore större än sanningen.
Som om vi levde med den i förgrunden.
Var inte rädd, ängeln säger det till oss.
Men ändå låter vi den ta över, ändå blir den en bromskloss.
Som om den vore verkligare än skaparen.
Som om den skulle kunna stå över kärleken.
Var inte rädd, det är ord som Jesus talar.
Han uttrycker annat, det är frid han predikar.
För istället får vi leva i tro.
Istället får vi omringas av ro.
Var... Inte... Rädd...
Att ha tro.
Är att ha ro.
Bakom korsträdets stam.
Att ha tro.
Är att bo.
I Jesu kärleks famn.
Att vila lungt.
Att andas tungt.
Lägga bort sina bekymmer.
Att utan förtjänst.
Träda in i Guds tjänst.
Som mer än livet rymmer.
Så låt oss vara omfamnade av den levande "Jag är".
Lägga ner våra egna liv till han som oss bär.
Många i mitt sikte,
Ja folk överallt.
Men ingen säger hej,
Ingen värme bara kallt.
Vem är jag egentligen,
Bara en i mängden.
Ingen speciell,
Ingen som håller i längden.
Osynlig för massan,
De tittar rakt fram.
Eller snarare ner,
I Facebook och Instagram.
Men så kommer jag hem,
Möts av någon kär.
Blir plötsligt synlig,
Och det är ju detta som bär.
De som står mig nära,
De som faktiskt bryr sig
Dem som jag älskar,
De som älskar mig.
En underbar dåtid, en spännande framtid men en splittrad nutid.
*Jag slits mellan hej och hej då.
Mellan det som kommer och det som är.
Men framtiden är inget jag rår på.
Det ligger i händerna på Han som mig bär.
Just nu är jag i ett sorts mellanland.
Där längtan och sorg är verklighet.
Men jag vet att allt ligger i Guds hand.
Han ser livet i helhet.
Så hej.
Hej då.
Dags för mig.
Att gå.*