Det är de små sakerna.
De där konstiga och utåt sätt obetydliga sakerna, som sätter sina spår.
Det är de flyktiga tillfällena.
De där udda tillfällena, som återkommer varje år.
Det är inte de stora händelserna.
De där spektakulära händelserna, som visat sig hålla i längden.
De är inte de stora.
Nej det är i det lilla, de är paranteserna som sticker ut i mängden .
Som den gången flugan höll sig borta, och jag fick ro.
Handen på axeln, när jag inte kunde tro.
Sången på radion helt i rätt tid.
De korta orden från vännen, som gav mig inre frid.
2014-03-25
