Att ha tro.
Är att ha ro.
Bakom korsträdets stam.
Att ha tro.
Är att bo.
I Jesu kärleks famn.
Att vila lungt.
Att andas tungt.
Lägga bort sina bekymmer.
Att utan förtjänst.
Träda in i Guds tjänst.
Som mer än livet rymmer.
Så låt oss vara omfamnade av den levande "Jag är".
Lägga ner våra egna liv till han som oss bär.
Många i mitt sikte,
Ja folk överallt.
Men ingen säger hej,
Ingen värme bara kallt.
Vem är jag egentligen,
Bara en i mängden.
Ingen speciell,
Ingen som håller i längden.
Osynlig för massan,
De tittar rakt fram.
Eller snarare ner,
I Facebook och Instagram.
Men så kommer jag hem,
Möts av någon kär.
Blir plötsligt synlig,
Och det är ju detta som bär.
De som står mig nära,
De som faktiskt bryr sig
Dem som jag älskar,
De som älskar mig.