I en försiktig viskning,
I en förbluffande storm.
I den vardagliga stunden,
I en annorlunda form.
Han närmar sig långsamt,
Han ger sig till känna.
Han sträcker ut handen,
Han pekar mot denna.
En förväntan av under,
En rädsla, en tillit.
En förtröstran på Honom,
Ögonen framåt på vattnet dit.
Kan vi liksom Petrus,
Kliva över vår kant.
Våga lita på Jesus,
För vi tror det är sant.
Han sträcker sig mot oss,
Titta upp, var beredd.
Han vill du ska vara,
Fylld av frid, inte rädd.
En andetag åt gången,
Ett steg och sen nästa.
En tro på honom,
Det är det bästa.
Wednesday, May 21, 2014
En försiktig viskning
