Distraktioner överallt jag ser
Hindrar mig från att få mer
Mer av din kärleksfulla närhet
Från att omringas av din gudomlighet
Min blick luras åt ett annat håll
Som om det låg utanför min kontroll
Bort ifrån den levande Guden
Bort ifrån sanningen
Du som är kraft och styrka, erövra mig
Tvinga mitt öga att se dig
Mitt inre ropar efter livet
Men mitt yttre blockeras av mörkret
Dra mig till ditt underbara ljus
Lyft bort ifrån mig världens brus
Låt mig verkligen förstå
Att jag bort från synden måste gå
Bort från synden
In i friden
Fullkomligt in i livet tillsammans med dig, Jesus.
Distraktioner överallt jag ser
Hindrar mig från att få mer
Mer av din kärleksfulla närhet
Från att omringas av din gudomlighet
Min blick luras åt ett annat håll
Som om det låg utanför min kontroll
Bort ifrån den levande Guden
Bort ifrån sanningen
Du som är kraft och styrka, erövra mig
Tvinga mitt öga att se dig
Mitt inre ropar efter livet
Men mitt yttre blockeras av mörkret
Dra mig till ditt underbara ljus
Lyft bort ifrån mig världens brus
Låt mig verkligen förstå
Att jag bort från synden måste gå
Bort från synden
In i friden
Fullkomligt in i livet tillsammans med dig, Jesus.
Advent, då ljuset kom.
Ridande på åsnan,
Med frid och kärlek alltigenom.
Advent, då lamporna vi tänder.
Vänder blicken mot skyn,
Efter hans sårmärkta händer.
Advent, Han ska komma åter.
Jesus, som var är och blir,
Han våra liv förlåter.
Plötsligt tillbaka, i friden och glädje.
Igår var det mörker, idag är det ljus.
Ny kraft inom mig, en återuppväckt tro.
Lämnar öknen bakom mig, jag hör vattnets brus.
Ett år, ja mer, av hopplöshet, av tvivel.
Som bortblåst är, jag jublar inom mig.
Ett jubel till sanningen, livet, "jag är".
Jesus du ledde mig tillbaka, till en ro i dig.
En form av lidande, för mig det varit.
Och jag klamra mig fast med uthållighet.
Det har givit mig fasthet, och hoppet är tillbaka.
Men blott på grund av dig, min Gud i evighet.
Din nåd är stor, i mina mörka stunder.
En obegränsad kärlek från dig utgiven.
Tack för återkomsten och ett fyllt inre.
Tack för din nåd, som är mig given.
Det är en balans, att kliva upp eller ner.
Att vara i bakgrunden, eller den som alla ser.
Fallgroparna är flera, såsom sturskhet eller högmod.
Eller förminska sig själv och hamna i missmod.
Det är ett mysterium, att inte ta åt sig.
Att inte absorbera, minsta lilla grej.
Äran den är Guds, men applåderna får jag.
Som en dubbel stolthet, jag är stark men ändå svag.
En kallelse att synas, en frestelse att bli sedd.
En ofrånkomlig kamp, att hamna fel gör mig rädd.
Osäker på min framtid, blir den som du sagt.
Klarar jag verkligen av, att gå den väg du lagt.
Håll hårt i mitt inre, så jag ej blir för stor.
För att få plats i din hand, och inte fastna i syndens klor.