Vi är den bibel som världen läser.
Vi speglar ordet i våra handlingar.
Världen ser, men spottar och fräser.
De håller inte med om våra sanningar.
Men ser de verkligen vad vi tror?
Gör vi ordet rätta med vårt liv.
Märker de att Jesus i våra hjärtan bor?
Eller är tron mest ett tidsfördriv?
En utmaning och omöjlighet.
Att bära allt som texten lär.
Kärlek, tålamod, glädje och mildhet.
Är saker som jag inte fullt bär.
Men Jesus led mitt liv i din sanning.
Låt mig vara en rättvis spegel.
Trots min mänskliga begränsning.
Och där nåden är livets tydliga segel.
En tyst viskning i mitt inre, som jag inte uppfattar.
En stilla bris i rummet som jag inte känner.
En tystnad omkring mig, som jag inte uppskattar.
En stillhet utan rörelse, som mitt inre bränner.
Ack du ljudlösa ljud, du omringar mig med tomhet.
Ack du stilla vind, du blåser inte på mej.
Ack du tvivel, du döljer det som är vishet.
Ack du otro, varför du finns förstår jag ej.
Vart ska jag gå, för jag hör inget svar?
Vart ska jag vända mig, för jag känner ingen riktning?
Vart finns du som lever, är det bara jag kvar?
Vart ska jag titta, jag förstår ingenting.
Det som jag egentligen förstår är som bortblåst.
Det som jag egentligen tror är någon annanstans.
Det är som att jag bankar men dörren är låst.
Det är som att jag kämpar utan möjlighet till segerkrans.
Ofta jag famlar mig fram, utan att riktigt nå hela vägen.
Ofta jag tror utan att ändå riktigt tro.
Ofta jag söker dig Jesus, men jag hittar inte den trånga stigen.
Ofta ser jag bara en brygga men ingen bro.
För mig tillbaka in till din röst.
För mig tillbaka till den helige Andens vind.
För mig tillbaka till den tro som ger tröst.
För mig tillbaka, till livet för nu är jag blind.
Känslig och otillräcklig.
Med tro som lätt blir missmod.
Lat och karaktärssviktande.
Med små toppar och djupa dalar.
Hur kan jag tjäna dig.
Så tom och ständigt nedslagen.
Hur ska jag nånsin kunna stå.
Din närhet uteblir, liksom min tid.
Dömd av mig själv.
Med en jobbig känsla i magen.
Grubblandes och tyst.
Full av vemod och ånger.
Tömd vid minsta lilla.
Tro som försvinner bort i horisonten.
Mycket vilja, liten kraft.
Ständigt sviken av den jag är.
Försöker men faller.
Tafatt, fånig, löjlig och falsk.
Ingen Frid.
Vill en sak, men gör en annan.
Jesus fyll mig hjärta.
Ge av din Frid och din fullkomliga kärlek.
Låt mig vända till dig.
Jag vill ju... Men lyckas inte...
2019-07-31
Jag har ett hål.
Jag har en längtan.
Jag har en dröm efter något mer.
Men det är mörkt.
Och det är djupt.
Jag söker, letar, men inget ser.
Finns det nåt svar?
Finns det nån fyllnad?
Som täpper till mitt inre rum.
För ingentinget.
Tar ständigt över.
Och hålet kvarstår, känner mig dum.
Åh Jesus hjälp.
Jag dig behöver.
Blott du kan ge, mig inre frid.
Men trots att jag.
Efter dig ropar.
Mitt inre är i ständig strid.
2018-03-13