Förstå

Jag kan inte förstå,
Varför du säger så till mig.
Du talar genom andra,
Men jag är säker det är från dig.
Dock känns det så långt borta,
Som en omöjlighet.
För jag känner mig för väl,
Det är ingen hemlighet.
Jag failar i karaktär,
Jag faller gång på gång.
Jag misslyckas med min vilja,
Att leva som en lovsång.
Ynklig är jag,
Svag och liten.
Stora drömmar ingen verklighet,
Min tro är sliten.
Jag har så svårt att förstå,
Men ändå står jag här.
Använd mig Gud,
Jag ett villigt hjärta bär.

2016-06-30

Rädslan

Var inte rädd, det sägs ju gång på gång.
Men ändå kryper rädslan nära, på vägen som är trång.
Som om den vore större än sanningen.
Som om vi levde med den i förgrunden.

Var inte rädd, ängeln säger det till oss.
Men ändå låter vi den ta över, ändå blir den en bromskloss.
Som om den vore verkligare än skaparen.
Som om den skulle kunna stå över kärleken.

Var inte rädd, det är ord som Jesus talar.
Han uttrycker annat, det är frid han predikar.
För istället får vi leva i tro.
Istället får vi omringas av ro.

Var... Inte... Rädd...

2016-04-27

Tro

Att ha tro.
Är att ha ro.
Bakom korsträdets stam.
Att ha tro.
Är att bo.
I Jesu kärleks famn.
Att vila lungt.
Att andas tungt.
Lägga bort sina bekymmer.
Att utan förtjänst.
Träda in i Guds tjänst.
Som mer än livet rymmer.

Så låt oss vara omfamnade av den levande "Jag är".
Lägga ner våra egna liv till han som oss bär.

2016-02-04

Ensam

Många i mitt sikte,
Ja folk överallt.
Men ingen säger hej,
Ingen värme bara kallt.
Vem är jag egentligen,
Bara en i mängden.
Ingen speciell,
Ingen som håller i längden.
Osynlig för massan,
De tittar rakt fram.
Eller snarare ner,
I Facebook och Instagram.
Men så kommer jag hem,
Möts av någon kär.
Blir plötsligt synlig,
Och det är ju detta som bär.
De som står mig nära,
De som faktiskt bryr sig
Dem som jag älskar,
De som älskar mig.

2016-02-23

Flytt

En underbar dåtid, en spännande framtid men en splittrad nutid.
*Jag slits mellan hej och hej då.
Mellan det som kommer och det som är.
Men framtiden är inget jag rår på.
Det ligger i händerna på Han som mig bär.
Just nu är jag i ett sorts mellanland.
Där längtan och sorg är verklighet.
Men jag vet att allt ligger i Guds hand.
Han ser livet i helhet.
Så hej.
Hej då.
Dags för mig.
Att gå.*

Det är bra

Jo tack det är bra.
Bara bra, helt ok, funkar.
Men inom mig, nja.
Sliten, trött, hjärtat dunkar.
Stressad, sårad, osynlig tår.
Ledsen och bedrövad.
Livet gått för fort många år.
Glädjen berövad.
Skrattar med munnen.
Gråter inom mig.
Lyckan försvunnen.
Men jag ljuger för dig.
Så tack för att du fråga.
Det är bara bra.
Ständig brinnande låga.
Ja tack det är bra.

2015-12-31

Tillbaka

Alla kommer vi ihåg, men ingen låtsas om.
För vi vill ju inte längre vara så som dom.
Vi har ju lämnat det i fjärran minne.
Raskt gått vidare och glömt detta sinne.

Annat har vi tagit vid.
Ja annat tar nu våran tid.
Annat är det vi skrattar åt.
Annat förtjänar nu vår gråt.

Det är en naturlig utveckling.
Ja en självklar avveckling.
Från mjölk till fast föda.
Från frihet till möda.

Men finns det kanske något vi faktiskt saknar.
Som lekfullheten, orken och långa dagar.
Eller acceptansen av svaghet, och att få vara liten.
Att krypa upp i en famn när man är trött och sliten.
Att få vara den man är men älskad ändå.
Att få bli fascinerad av en enkel sten som är grå.
Att få slippa kraven på prestation och ansvar.
Och... bara, för en dag... få vara ett litet barn igen.

2015-11-25