Ensam

Många i mitt sikte,
Ja folk överallt.
Men ingen säger hej,
Ingen värme bara kallt.
Vem är jag egentligen,
Bara en i mängden.
Ingen speciell,
Ingen som håller i längden.
Osynlig för massan,
De tittar rakt fram.
Eller snarare ner,
I Facebook och Instagram.
Men så kommer jag hem,
Möts av någon kär.
Blir plötsligt synlig,
Och det är ju detta som bär.
De som står mig nära,
De som faktiskt bryr sig
Dem som jag älskar,
De som älskar mig.

2016-02-23

Flytt

En underbar dåtid, en spännande framtid men en splittrad nutid.
*Jag slits mellan hej och hej då.
Mellan det som kommer och det som är.
Men framtiden är inget jag rår på.
Det ligger i händerna på Han som mig bär.
Just nu är jag i ett sorts mellanland.
Där längtan och sorg är verklighet.
Men jag vet att allt ligger i Guds hand.
Han ser livet i helhet.
Så hej.
Hej då.
Dags för mig.
Att gå.*

Det är bra

Jo tack det är bra.
Bara bra, helt ok, funkar.
Men inom mig, nja.
Sliten, trött, hjärtat dunkar.
Stressad, sårad, osynlig tår.
Ledsen och bedrövad.
Livet gått för fort många år.
Glädjen berövad.
Skrattar med munnen.
Gråter inom mig.
Lyckan försvunnen.
Men jag ljuger för dig.
Så tack för att du fråga.
Det är bara bra.
Ständig brinnande låga.
Ja tack det är bra.

2015-12-31

Tillbaka

Alla kommer vi ihåg, men ingen låtsas om.
För vi vill ju inte längre vara så som dom.
Vi har ju lämnat det i fjärran minne.
Raskt gått vidare och glömt detta sinne.

Annat har vi tagit vid.
Ja annat tar nu våran tid.
Annat är det vi skrattar åt.
Annat förtjänar nu vår gråt.

Det är en naturlig utveckling.
Ja en självklar avveckling.
Från mjölk till fast föda.
Från frihet till möda.

Men finns det kanske något vi faktiskt saknar.
Som lekfullheten, orken och långa dagar.
Eller acceptansen av svaghet, och att få vara liten.
Att krypa upp i en famn när man är trött och sliten.
Att få vara den man är men älskad ändå.
Att få bli fascinerad av en enkel sten som är grå.
Att få slippa kraven på prestation och ansvar.
Och... bara, för en dag... få vara ett litet barn igen.

2015-11-25

Staden

Det finns en liten stad.
Med små inneboende.
Utan växter, utan blad.
Med stort misstroende.
Ingen klagan, ingen gråt
Uteblivna känslor.
Ingen glädje, ingen låt.
Varken fattigdom eller glamour.
Alla lika, men inte alls.
Bortlagd personlighet.
Som en sorglig liten vals.
Med stor osäkerhet.
Alla tänkte, ingen sa.
De som skrek blev norm.
Nu blundar alla för bra.
Stöpta i samma form.

2015-08-09

Addiction

I don't want to be me.
I want to flee.
From reality.
Blind to see.
Set me fre.
Just realese it from myself, remove this chain inside, let me rest in the world I don't know.

Emptiness inside.
Trying to hide.
With an easy ride.
No one at my side.
I'm tied
Stuck in my pattern, finding no way out, how I become free I don't know.

Is there a way.
Out of this bay.
Were do I lay.
My burdens away.
Please say.
Take this from me, can't do it on my own, I need help cause I don't know.

2014-10-23

Framåt

Framåt han stöter.
Männskor han möter.
Säger hej, hej då.
Kvar dom stå.
Fortsatt framskridande.
Flyktigt friande.
Karriären först.
Vackrast och störst.
En armbåge här.
Ett krokben där.
Offer på vägen.
Själv enträgen.
Minnet bortglömt.
Livet undangömt.
Världen vunnen.
Men själen svunnen.

2015-05-27